Som vi alla vet hade de kristna under det första århundradet en otrolig framgång. Det finns historiska fynd som visar att de nådde ut med budskapet om Jesus i mycket större grad än området runt Medelhavet. En bit in i det andra århundradets början hade evangeliet nått långt österut till Iran, Afghanistan Indien, Mongoliet och tom. västra Kina. Åt väst nådde de kristna hela Nord Afrika, Romariket + Spanien och Irland. Historiska dokument i den keltiska historia talar om otroliga trosäventyr, när 350 evangelister tog sig med kanoter över Atlanten och nådde Inkaindianerna i Syd Amerika med evangeliet! I Katolska kyrkans arkiv finns handskrifter med uppgifter om att de kristna i den tidens metropol, Efesus, räknade 240.000! I Korint var de troendes antal 14.000. Inskriptioner i Roms katakomber visar att församlingarna i Rom var uppdelade i cellgrupper som tillsammans räknade drygt 70.000 medlemmar. Kristendomen hade en otrolig succé och genomsyrade verkligen hela världen!
Många bibelstudier och predikningar har försökt att förklara varför de första kristna lyckades så bra. Man nämner orsaker som att människor i den tiden var inte så sekulariserade som i modern tid. Till det svarar jag: Kött är kött! Om Paulus upplevde att ”Anden är villig men köttet är svagt” och att församlingarna fick kämpa med ”kärlek till denna världen” och Laodikeas församlingsmedlemmar var ljumma så var det nog ingen större skillnad på det området mot idag. Någon annan framhåller att de första kristna hade ju själva vandrat fysiskt med Jesus, så för dem var minnet om Honom så starkt och lydighet mot mästarens sista ord, missionsbefallning ett absolut måste. Därför var de så ivriga i att nå ut med evangeliet till jordens yttersta gräns för att så få ta emot Honom igen.
Till det svarar jag: -Besynnerligt i så fall att just dessa som vandrade med Jesus, såna som Petrus, Jakob, Johannes och Matteus valde att stanna kvar i Jerusalem i 8 år tills förföljelsen jagade ut dem ur staden, för att sedan bara bosätta sig 10 mil utanför, i Samarien i fyra år. Sedan flyttade de tillbaka till Jerusalem. Där bodde och verkade Jesu tolv lärjungar tills de dog, antingen martyrdöden eller av ålderdom. Dock finns det tre undantag. Johannes flyttade till Efesus, där det som sagt då redan fanns många kristna och sina sista år tillbringade han i fångenskap något norrut på ön Patmos. Däremot Tomas lyser som troshjälten bland apostlarna! Han reste ända bort till Indien och fick också lägga ned sitt liv där för evangeliets skull! Hans församlingsrörelse finns kvar än idag. Simon Zeloten förde evangeliet till Armenien och bodde sina sista år i en grotta i Abkhasien vid Svarta havets kust. Den grottan klättrade jag och Aril Edvardsen in i 1994 och den armeniska kristendommen är den enda på jorden med obruten linje sedan Simon var där.
Andra säger att orsaken till de första kristnas succé var ”den första kärleken”, som drev de första kristna till att vara så effektiva att de till och med gav sina liv som martyrer. De saknade Jesus så mycket och de visste att om vi förkunnar till jordens yttersta gräns så kommer Han, enligt Sina egna ord att komma tillbaka och vi får vara tillsammans igen! En rar tolkning, men enligt Romarbrevet 5 så har Gud, genom Den Helige Ande öst/ingjutit Sin kärlek i våra hjärtan som gör att vi kan älska Jesus! Är vi fyllda med Den Helige Ande så älskar vi Jesus precis lika mycket som de första kristna gjorde – det är långt flera martyrer i Kina, Burma, Vietnam, Iran och Nord Afrika idag än vad det var under det första århundradet.
Så personligen har jag valt att se på HUR de första kristna utförde denna sin så effektiva evangelisation. Det är intressant att följa Antiokia församlingens utveckling då den dels bestod av frälsta hedningar och drev mission i andra länder. Kanske är det också därför som vi får veta mer om den församlingen
än församlingen i Jerusalem? Församlingen i Antiokia leddes av Apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Bland dessa fanns Barnabbas, Paulus och Silas. De blev utsända av församlingen för att besöka de kristna som fanns på Cypern. När de kom till ön med stark förkunnelse, tecken och under, blev det många nya judar som anslöt sig till kristendomen. Utan att egentligen Barnabbas och Paulus visste vad de gjorde och höll på med, så var deras naturliga lösning för tillväxten att hålla fler Gudstjänster samtidigt på olika ställen av ön – begreppet församlingsplantering hade sett dagens ljus!
När så några greker, hedningar också började komma till tro och anslöt sig dessa grupper/församlingar skedde det en explosion som förändrade allt i apostlarnas hjärta! De insåg att evangeliet var till för alla! De insåg att inte bara judarna skulle få ta del i en församlings verksamhet som Bön, lovsång och förkunnelse, utan jordens alla folk och människor! Alla dessa städer i medelhavsländerna som de tidigare bara passerat utan att bry sig om de människor som bodde där, var nu plötsligt deras ansvar att nå! Vilken uppgift! Vilket uppdrag! Hur skulle de nå Illyrier,(albaner) meder(assyrianer), perser (Iranier/Iraker) och galaterna (turkar) med evangeliet? De valde att göra på samma sätt som med judarna – plantera församlingar! I stad efter stad började de plantera församlingar. Häpna över framgången och att Kristi liv också började råda hos turkar som hos judar, förstod de: FÖRSAMLIGSPLANTERING ÄR GUDS METOD ATT NÅ HELA VÄRLDEN MED EVANGELIUM! Detta är en viktig sanning. De första kristna evangeliserade inte planlöst lite här och där när de fick en ungdomskör med sig på torget. De hoppades inte att man genom barnarbetet kanske kunde få med sig de ofrälsta föräldrarna på en och annan
familjegudstjänst – nej, deras enda strukturerade evangeliseringsmetod var: FÖRSAMLINGSPLANTERING!
Genom kyrkohistorien har jag funnit att i tider av förnyelse bland Guds folk kommer församlingsplanterandet igång och många blir vunna för Jesus. När missionsförbundet startades under slutet av 1800-talet så startade man hundratals församlingar överallt, likaså med Baptistsamfundet i mitten av 1800-talet. Under 1940 - 1960 startades det 400 Pingstförsamlingar i Sverige och över 50.000 svenskar kom till Jesus! Visst var det många baptistförsamlingar som splittrades på kuppen, vilket egentligen inte alls skulle behövt vara nödvändigt. Men trots det, så var dessa massiva församlingsplanterings-vågor över Sverige, det som i modern tid har fört flest svenskar till Jesus! Inte kampanjer. Inte Alpha kurser. Inte cellgupper – även om de är mycket bra verktyg i en församlings verksamhet, som jag själv sysslar med. Svenska församlingar i allmänhet planterar idag inte några församlingar. De växer inte heller. De krymper. Hastigt och akut kommer det närmaste decenniet, fina kyrkolokaler att behöva säljas och byggas om till lägenheter, ateljeér och fritidsgårdar.
Det är hög tid för svensk kristenhet att plocka upp evangelisationsmetoden från Bibeln – församlingsplantering! Vi vet mycket väl vad vi ska använda en bibellärare och en herde till i våra församlingar. Att sedan evangelisten ibland ska behöva kallas in är kanske lite ansträngande för då får vi hålla fler möten och det kostar pengar, men Profeten är ju direkt obehaglig och egendomlig och vad ska vi överhuvudtaget använda en apostel till? Fråga dina medsyskon. Fråga dig själv. Svaret måste bli: apostelns uppgift är att plantera nya församlingar. Det är det naturligaste och härligaste som finns för en församling att göra; att ge livsvillkor för ännu en ny församling. Det finns ingen andlig lag som säger att det bara är en stor församling som har 5 anställda som ska börja fundera på att starta en ny församling. Varje församling, oavsett storlek och ålder ska plantera nya församlingar. Det är med glädje jag konstaterar att församlingen Agape Center i Katrineholm, vid bara 3 års ålder, stod med och planterade en ny församling i Eskilstuna 2006!
All trafik var avstängd. Tusentals människor fyllde gravlunden där en högtalaranläggning var uppriggad. När kistan sänktes ned lades Kenyas flagga över den. Kenya var det land som Aril hade sitt första korståg i. Det var också där han dog. Cirkeln var sluten.
Ja, ja jag vet att jag lät uppgiven med där pratet om Maratonlopp i förra artikeln, och det är sant som någon av er har gett feedback om; jag har aldrig sprungit ett maraton, men jag har sett på TV hur de ser ut när de går i mål! Vår semester innehöll många blåbärskontroller, goda kvällstunder med min mentor för församlingsplantering, Ove Petersen i Danmark, Legoland, bad i allehanda sjöar och hav med vidunderliga stränder eller enorma klippor! Varför åker folk till kanarieöarna? Stranden i nordvästra Danmark, vid samhället Løkken är mycket finare, den är äkta och befrad från nudister, glasögonförsäljare och stupfulla tonåringar. Vi ställde husvagnen ute på den vidsträkta stranden, precis vid bryningen och i alla husvangnens fönster strålade Skagerak! 
Hanna gjorde en underbar sjöjungfru i sanden utav tång, snäckor och konstnärlig fantasi. Uhh, det tänder en församlinngsplanterares förkärlek till Norden.
