Rickard Lundgren

ENGAGERAD!!!

2009-10-17T02:19:00.000-07:00

-Nej, Rickard, oavsätt hur snäll och ödmjuk du försöker låta, så ser man ändå i dina ögon och hör på din röst vad du egentligen vill! Citat; min hustru, Karin.

Ögonen är själens spegel....en gammal schlager går: "de é inte lätt att vá ödmjuk... Jag är ju nästan konstant glad...men ALDRIG mätt! Aldrig nöjd! Aldrig i mål! Aldrig framme! Aldrig färdig! INTE ENS I NÄRHETEN AV DRÖMBILDEN JAG BÄR I MITT INRE!!! Tänk dig att gå och lägga sig och sova med en sån vid din sida varje kväll!?!?!

Jag är nog ganska engagerad och känner ofta ett stort engagemang...hur blir man kvitt sånt!?

Engagemang...betyder enligt svenska akademins ordlista att: inblanda sig i, få med sig i, vara verksam i, ge lön till... En duktig svensk fängelsedirektör sa en gång när han hade samtalat med mig att: -Hade inte Jesus fått tag i dig Rickard, så hade du definitivt varit en rejält duktig maffiaskurk och som jag då hade haft ett nästan identiskt samtal med, som nu...fast inne i din cell på anstalten - för du har definitvt ett underskott av dopamin i din hjärna!

Jag uppskattar engagerade människor! Kanske är det därför jag tycker så mycket om musikaler? I en musikal sjunger alla för full hals! Du hör lätt att Helena Sjöholm och Tommy Körberg är födda på en musikalscen. De lägger ned hela själen i varje ton och ord....varenda en av de andra svenska artisterna låter hur slätstrukna som helst i jämförelse!

Engagemang KRÄVS när man planterara församlingar och driver världsmission. Jag är så tacksam till Gud för engagerade medarbetare i Söderköping, Ekängen, Eskilstuna och Katrineholm. Jag är så tacksam för Gå ut missions evangelister som med ett ENORMT engagemang kastar sig ut till de fattigaste, sjukaste, ledsamaste och farligaste människorna i världen...månad efter månad!

Just nu är det mycket engagemang i Gå ut mission....Jonas Andersson är redo för att bara om några dagar dra ned till guinea med evangelium om Jesus! Samtidigt drar Andreas Cucca idag med team till Bangladesh....vilket engagemang! Vår bibelskola, Pionjär har 8 engagerade elever! I nästa vecka håller Gabriel och Maria en kampanj i Eskilstuna! Mikael Hallenius predikar och Tim Tödt från Linköping leder lovsången med sitt band. Gabriel har valt att inta kafeét "Underhund" i stadsdelen Nyfors som tar 200 människor...vilket engagemang! I Katrineholm kör Henrik Thornell "After work" vilket innebär att man går direkt från arbetet till kyrkan för att få sig en sopplunch, ha gemenskap och prata mitt i allas våra stressade tillvaro....vilket engagemang! I Ekängen/Linköping har min kärngrupp valt att dra igång tonårscell, Lucia firande för stadsdelen i skolans matsal, julmarknad, kvinnofrukostar och på förra veckans bönevandring var det 13 st som slöt upp och gick runt en hel kväll och bad för varje hem...vilket engagemang! I Söderköping höll Andreas och Linnea

Holm just sitt första officiella utåtriktade möte för deras församling "LIfechurch", på en pizzeria där ett 20 tal deltog i mötet och övriga 15 lyssnade mellan kebab och vesuvio...de hade även en ganska engagerad predikant, se bilden! SJälv lade jag upp den här bloggen från Norge där jag är ENGAGERAD i en kampanj över två veckor.

Skördetider!

2009-09-01T10:24:00.000-07:00

Sommaren har varit mycket god för familjen. Vi har fått vara i en stuga i Halmstad och hade underbara dagar i Kattegatts vågor. Gårdssemester med släkten på östkusten har blivit en fin tradition. Jag är så stolt över var och en på den här bilden att det finns inte ord! Deras personligheter, deras tjänst och gåvor är värda varsin 55 min predikan! (OBS-Vi är faktiskt så här glada på riktigt-bilden ej retuscherad!) Massa spontana stopp och kvällsdopp i skogssjöar, Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern, kanonen och höjdskräcken på Liseberg(Lukas fick förtur till alla atttraktioner samt mamma Karin!) Vänner från Norge på besök, Boda borg en regning sommardag, heldag i en sjö i Närke - sittandes i en gummiring efter en motorbåt med missionärena Theresa och Mikael Boman och deras familj bakom ratten. Pay and play golf har det oxå blivit lite här och där. Här är det Lukas som brassar på en Eagle på Vildshärads Golfbana... ja....livet är härligt och familjen är fantastisk! Mina bästa och varmaste minnen genom livet kommer att vara sådana här episoder med min familj.

Men nu är hösten här! Då är det skördetid. Igår körde vi "shakin the trea" med äppleträdena och gjorde därefter 10 liter äpplemos. Trots att grannarna klagar över att de inte fått någon frukt i år, så har vi så mycket att gräsklipparen sladdar fram! Roligt att göra lite husmanskost tillsammans med barnen. De är helt förundrade över att se hushållsmaskinen/assistenten komma fram. Men efter tre timmar var det ganska kladdigt överallt.

Sen har vi ju skördetid på de här röda krabaterna.... det var lite dåligare med dem i år, men stora är dom! En kräftskiva har vi redan haft och en till blir det kanske... märklig måltid egentligen... hattar och gilanger... jag tycker det mesta i Afrika, Asien och arabvärlden har logiska förklaringar, om man inte tänker fyrkantigt svenskt alltså! Men hattar och gilanger, haklappar och ljus som ser ut som små slamkrypande kannibaler... ja det är inte lika lätt att hitta logiken i det! Men trevligt är det!

Skördetid ja.... i församlingen här i Katrineholm har vi fått Henrik Thornell som ny föreståndare. Det är spännande och inspirerande att få lyssna till hur han vill börja nå ut till icke troende människor i vår stad. Pionjär kursen har startat den här veckan och jag har väldigt mycket att göra från att spackla, snickra, el-koppla och administrera listor folkhögskolestudierna och mitt i alltihopa så är detta förverkligandet av en vision jag fick en natt som 15 åring i Boxholms värsta gamla nedlagda industrilokal Martinen (smältverk); att driva en bibelskola med pionjärer! 24 år har det tagit, men nu händer det! 8 elever fick vi på vårt första år och samarbetet med Team med Uppdrag känns jättebra! Här i Katrineholm är en av eleverna utplacera som medarbetare i församlingen. I Eskilstuna hos Gabriel och Maria Blad är två elever utplacerade. Två andra elever finns med mig nede i Linköping/Ekängen och tre elever finns vid Linnea och Andreas Holms sida i Söderköping! Amen - nu skördar vi!

Det har varit väldigt spännande att under veckan som gick få följa Gå ut missions kampanj i Saitnagar, Pakistan. Trots förföljelse och tom en massaker av flera kristna som vi kände i missionen, så har nu våra evangelister: Andreas Cucca och Johnny Pettersen genomfört en kanon kampanj där 2000 människor har skördats in för evigheten! Halleluja! Kolla Gå ut missions kampanj blogg för massa häftiga, färska bilder med svenska evangelister i fullt ös bland 4500 pakistanier!

Så är det nu dags för Gå ut missions årliga konferens: EQUIP! 11-13 september är vi i Vargön vid Vänerns strand. DU KOMMER VÄL !?! EFK församlingen Salem står som värd och vi tror att det blir riktigt goda möten där GUM atmosfären inför sig med mycket glädje, kallesemedvetenhet, nöd för de onådda, frälsning och helanden! Nancy och Per-Olof Eurell kommer att vara med och utrusta genom sina spännande och starka upplevelser genom livet med Herren och inte minst från allt det Gud låtit dem få bli en del av uppe i Märsta, där pingstförsamlingen faktiskt har fått döpa 300 personer under de sista 10 åren! Skörd i Sverige!!!

Tråd lös...

2009-06-23T08:38:00.000-07:00

Så ligger jag nu i min älskade hängmatta. Det är 24 grader varmt på kvällen. Luften står stilla. Näktergalen har redan börjat så smått att göra sina speciella läten även om solen inte gått ned. I kväll kommer han nog hålla en våldsam serenad för att vi ska förstå attt det är sommar! Vid ca kl. 23.45 kommer jag att vråla ut genom sovrumsfönstret: -Håll tyst Nattgalning!!!

Jag skriver alltså den här bloggen, behgaligt bakåtlutad i hängmattan med hjälp av min batteridrivna, bärbara dator med trådlös uppkoppling mot bredbandet inne i huset. 13 % mottagning räcker! Skulle det inte göra det så kopplar jag bara in mitt mobila internetsurf i USB íngången, pling-plong så har jag 7,5 MB úppkoppling var jag än är, nästan....I min ficka ligger min batteridrivna mobiltelefon som om den ringer, vilket den gör ungefår 20-30 gånger per dag.....kopplar upp ett samtal med allt från en infödd evangelist i centrala pakistan, eller en av Gå ut missions utsända evangelister på kampanj i västafrika som behöver mer förbönsstöd för att tackla regn eller fanatiskt motstånd, eller så kan det vara ett trossyskon någonstans i landet som söker hopp och mening med tillvaron genom att bolla frågor med en predikant. Men det kan också vara en telefonförsäljare som absolut menar att om inte jag byter abonnemang så är jag en av jordens mest misslyckade skapelser som inte förstår mitt eget bästa! Eller så är det min Simon eller min Hanna som den här sommaren går från EFS läger på Timmernabben till kristna konferenser till sommarjobb på gården hemma hos morfar....och därför har mycket att berätta för sin pappa.

Teknikens under! Jag är trådlös.....! Undrar hur Paulus hade hanterat den möjligheten? Hade han legat i hängmattan och bloggat, eller hade han missionerat hela den nu kända världen!? What ever - Gud har inte skickat några maskar i björkstammen som håller uppe min hängmatta, ännu(!), så jag prisar honom för livet och bloggar vidar -utan fördömmelse!

När jag nu ska ha semster om nån vecka så är det kanske just för att slippa den här trådlösa möjligheten att alltid kunna jobba, kontaktas, processa, bearbeta, bevaka, besvara, förmedla....Tänk att få några dagar nu under semstern där den inre uppkopplingen får komma till lite mer, just därför att mina normala trådlösa arbetsredskap lämnas kvar hemma. Jag tänker på den Helige Ande som bor inne i oss genom vår tro på Jesus Kristus. Men jämförelsen/bilden funkar inte helt ut....för genom min trådlösa dator kan jag nå servrar med en massa information, bilder, musik och filmer. Genom den Helige Ande så har jag också förvisso kontakt med en annan värld med information, syner och uppenbarelser - den himmelska världen. Men samtidigt så ÄR den Helige Ande i mig , en del av Gud Själv! I allafall en tredje del! Så när Han är i mig så behövs det egentlgien ingen uppkoppling, downloading eller streaming! HAN ÄR REDAN DÄR - I MIG!! JAG SA: I MIG! Det är ju inte klokt! Kraften finns där! Inne i lilla mig! Guds kraft! Wow! Men så släpp ut den då! Använd den!

Under våren har jag fått undervisa Norska missionsförbundets pastorer om just detta. Det small till med förnyelse i pastorena för både församlingsplantering och väckelsekampanjer! I påskas talade jag några dagar på Nytt Liv konferensen som EFS, Johanneskyrkan har på Gullbrannagården. Det var mycket folk och det small till även där med mirakler/helanden och tom frälsning! Nu i midsommar besökte jag och familjen Ralingsåsgården där jag talade under tre möten. Människor sökte frälsning, blev helade och förnyade! Kraften är där - igen och igen!För att inte tala om landsbyn Bollavpur i Bangladesh som jag och mitt team besökte i början av Maj. Av landsbyns 5000 invånarna så kom 3600 på våra möten och 2827 av dem fyllde i kortet som frälsningssökande, blinda fick syn, döva hörde och lama börjar gå!

Jag ligger här i min hängmatta och inser än en gång att alla dessa tusentals svenskar, norrmän och bengaler, som jag mött under bara den här våren, och som funnit tröst, helande och frälsning i budskapet som predikats.... de har verkligen blivit betjänade och hjälpta vidare i livet, endast genom och tack vare; Guds enorma nåd gentemot dem och gentemot mig! Jag menar, -vad har jag att komma med egentligen om man tänker på alla de behov som finns representerade när man ska preidka i konferenser och i en kampanj? Förväntan till Gud och till talaren är helt extrem....vilken skillnad kan jag, lilla pojken, egentligen utgöra i mig själv...ingenting! Men Guds nåd....wow, det är grejer det! Den gör hela skillnaden! Den gör allt som behövs! Här snakckar vi inte om lite tekniska prylar med trådlös uppkoppling! Nej Guds nåd är en kraft som genom den Helige Ande finns I OSS! Själva motorn, eller generatorn som producerar energin/kraften finns med oss! Utan batterier! Utan abonnemang! Utan sändare, master och antennförstärkare! Utan satelitter! Utan mänskliga lösningar! Bara rå, Guddomlig kraft, inneboende i oss - snacka om evighetsmaskin!

Stilla väcks det parallellt med tacksamheten i mitt hjärta en Gudsfruktan...måtte jag alltid få tjäna Honom. Något rikare finns inte. Måtte jag alltid få betjäna människor med detta fantastiska: Guds nåd! Något vackrare finns inte. Måtte jag alltid göra det utifrån och med den inneboende kraften. Inte utifrån min teologi. Min humor. Mina erfarenheter eller ens utifrån min tjänst. Bara utifrån Hans nåd. Det kan vi be Gud om, tillsammans du och jag...

Ser föresten här i hängmattan att jag har en tråd lös i mina byxor....nu hänger alltså allt på en enda tråd, kan man säga! Tacka vet jag Guds kraft jämfört med "wireless!" Det är detta som jag och mina kolllegor i Gå ut mission får chansen att ge vidare, fokusera på och träna upp unga människor i, när vi om 6 veckor startar upp folkhögskoleutbildningen Pionjär här i Katrineholm! 9 underbara elever som jag redan är överförtjust i har sökt+antagits och tillsammans ska vi missionera världen och plantera församlingar i Sverige! Du....fortfarande finns det några få platser kvar om du är mellan 18 och 28 år och vill utveckla pionjären i dig! Kanske du också har några lösa trådar i ditt Guds liv som behöver komma på plats !? Sök nu!!!

Önskar dig en riktigt god och välsignad semester!
/Rickard Lundgren

I´m in love and I dont care if I loose my mind...

2009-05-24T15:05:00.000-07:00

...sjöng vår älskade broder från Norge och vann hela eurovisionsfestivalen! Det ska till en norrman för att sjunga den textraden och samtidigt se så trovärdig ut...den kommentaren kan du nog grubbla över vad jag menar med en stund...men för att komplicera det mera så kom ihåg att jag efter att ha bott i Norge nästan 8 år har fått en norsk själ och skulle gladeligen flytta dit igen bums, om Herren tillåter!

Här hemma har vi firat Karins 40 års dag! Dagarnna innan kämpade vi med tomten och huset. Svärfar och svärmor gjorde underverk hos oss. Lantbrukare är enorma på det mesta som har med hus och hem att göra! 58 gäster kom på Kristi himmelsfärdsdagen till oss och firade Karin. Det var släkt, vänner, grannar och församlingsmedlemmar, se bild! JÄTTEKUL! Regnet höll sig undan och Karin bjöd på buffe med kallskuret och olika sallader. Jag och barnen hade vårt första framträdande som rock band och sjöng en sång för mamma Karin! Jag och Lukas på elgitarr och sång, Hanna på synt och Simon på trummor! Det svängde!

Idag har jag och barnen + en av deras kamrater varit och fiskat strömming i Bråviken. Det nappade på nästan varje kast så här har rensats mycket fisk ikväll! Helmysigt att få stå med exalterade barn i försommarsolen och se hur de med 5 krokars häcklor "håvade" upp 5 strömmingar per kast! Jag mindes hur min pappa och min farfar tog med mig som ung tonåring till just dessa platser vid östersjön utnför Norrköping. Nu stod jag där med mina egna barn och lärde dem just de samma knepen som mina farföräldrar lärde mig....att häckla strömming är nämligen en konst. Men det går att lära sig och ddå får man mycket fisk. Det har att göra med hur långt man kastar ut. Hur länge man låter linan sjunka. Hur man vevar in och hur man till sist bärgar fisken över klippkanten. Får mig att tänka på att faktiskt är det lite samma sak med själavinnande. Jesus sa: -Jag ska göra er till människofiskare! Det är något vi alla behöver lära oss. Samtidigt är det något Jesus gör. Han gör oss till människofiskare. Halleluja!

På bilden sitter vi här hemma i kvällssolen och äter nystekt strömming med potatismos. I dont care if I loose my mind cause I´m in love....in my family!

Svenska segrare....?

2009-04-09T12:37:00.000-07:00

Sport, idrott och tävlingar spelar en stor roll i svenskarnas liv. Jag vet inte helt varför men för min del under ungdomstiden så räddade nog "musiken mig från idrotten". Tja, lite rör jag väl på mig nu för tiden. Jag simmar 1 km i veckan och har de senaste 8 månaderna faktiskt gått ned 12 kilo. Målet är att under 24 månader gå ned 25 kilo. Tänk så glada mina knän och mitt hjärta kommer att bli då! När jag tar min veckoliga simtur så gör jag det tillsammans med ett gäng herrar i 70-80 års åldern. Dessa herrar har min stora fascination och respekt. De har jobbat hela sina liv i vår sosse röda kommun på de olika tung industrierna här i stan. De har varit tuffa och nonchalanta mot varandra. De har slagits. De har haft fasader och varit osäkra gentemot varandra. De har kännt sig utfrysta och ensamma mer än en gång. Ångest och fruktan har tärt hårt på deras själar i många decennier. Dåligt samvete och tillkorta kommanden gentemot sina medmänniskor och egna barn är det enda minnet av ett liv på jorden. Men nu när de är änklingar och har drabbats av stroke, parkinsons, prostata cancer och hjärtflimmer så knyts de till varandra på ett förunderligt sätt. När jag lyssnar till deras berättelser i bastun så förundras jag över vad tidens tand och livet har gjort med dem. Det är helt fantastiskt att se hur dessa män, på skakande och stapplande ben, och ibland utan att kunna prata med sina av hjärnblödningarna, snedvridna ansikten, ändå hjälper varandra med att skrubba ryggen med badborstarna eller knyter varandras skor! Jag beundrar dem! De är mina idoler! De gör det som Jesus gjorde med sina vänner men som vi i kyrkan inte förmår oss att göra. De tvättar fötterna på varandra! Störst är den som betjänar mest! Prövelserna, motgångarna och sjukdomarna i dessa herrars liv har gett dem en viss seger över stoltheten, hårdheten och egoismen. Ödmjukhet och tacksamhet har flyttat in och de är glada över att få hjälpa varandra och för att få ta emot hjälp - flera gånger har mina ögon fyllts med tårar när jag sett det! Sen är det ju så att dessa gentlemän har ännu inte fått del i den verkliga och den viktiga segern - frälsning...så snälla bed med mig för deras själar...

Sport är nog inte min starka sida nej....Ja, jag tycker i och för sig om att åka skidor och att köra skoter. Men det får nog mera ses som ett nöje än en idrott för det sker bara nån gång om året. I februari var familjen med familjen Anna och Henrik Thornell i Idre en vecka! Massa lössnö! Backen Chocken var preparerad! Två stavar rök även när jag klantade mig!
Slutspel i hockey är också spännande. Eftersom jag ofta sitter i bilen sent om kvällarna på väg hem från något möte i en kyrka så hör jag ibland matcherna på bilradion. Jag är då glad för att min pappa lärde mig hur man lyssnar på hockey referat på radion - det är en konst att kunna följa med och det tränar upp din inlevelse förmåga! Pappa brukade när jag var liten skruva av ljudet på TV:en och istället ta in radion i tv-rummet så vi kunde se på tv:en, men höra referatet från radion! Det blir mycket mera klös i matchen så! Efteråt brukade vi sätta oss vid hockey spelet - först till 5 mål vann! Vilka minnen! Men helst ska ju hockey upplevas på plats i en ishall så att man hör skridskoskären och spelarnas rop till varandra. För att inte tala om upplevelsen att känna hejar-klackens engagemang i slutminuterna. När 5-10.000 svenskar suckar: "-nej!" eller vrålar: "-ja!" då känner man som resande predikant i Sverige att man någonstans får kontakt med något av den svenska folksjälen.

Men just detta förbryllar mig en del också.... Varifrån kommer vårt folks oerhörda engagemang för ett lags seger, eller bara en enda människas kamp för en medalj eller segerkrans? Vad är det som gör att man vill ha tävling i allting, ja tom i musik? Hela Sverige står still under melodifestivalernas olika kvaliciferingar eller Idol finaler! Det tävlas med körer, danser, talanger, trollerier och komik. Det tävlas om att bo på öde öar eller att klättra på hala gummi bollar! Ser vi så mycket upp till dem som är starka och talangfulla att deras segrar liksom blir vår? Känner vi oss så mycket som förlorare i vår vardag? Man lurar ju sig själv rejält om man låter sig tro att idolernas segrar är vår seger. Det är ju bara en eufori som går ur efter 10 minuter. För det var ju egentligen inte vi själva som vann...egentligen. Hela Sverige jublade och var stolta varje gång Björn Borg eller Ingemar Stenmark vann på -80 talet men när de plötsligt var rika och flyttade till Monaco med sina pengar för att inte betala skatt, blev vi arga på dem och tyckte de var illojala. Allt de gjorde var att stryka under att de var de som segrade inte vi. När Annika Sörenstam vinner Golf turneringar borte i USA vill vi att det ska heta att Sverige vann, men när hon inte kommer hem till lilla Sverige för att ställa upp och tävla om vem som ska vinna Jerring priset, pga att hon egentligen struntar blankt i vad det svenska folket anser om henne, så blir vi sura på henne och tycker att hon blivit för amerikansk...

Men kära Sverige, i Kristus ligger din seger! I Honom är vi alla som blivit Guds barn - segrare! Hans seger på korset är min personliga seger som gör att jag aldrig kommer att dö utan leva för evigt! Den segern gör att jag har den Helige Ande boendes i mig som ger mig Guddomlig styrka, uppenbarelse och kärlek! Min seger genom Jesu verk på korset gör att jag har besegrat djävulen (1 Jon 2:14) Jag brukar påminna honom om det genom att plantera församlingr, hålla korståg bland onådda folk, predika om Jesus, älska mina medmänniskor och förlåta mina fiender! Korset är min segersymbol! Det har märkt mig och hela mitt liv. Tack vare korset går jag i segerståg varje dag tills jag går in i segersjublet som alla de heliga och änglarna stämmer upp i tronssalen hemma hos Konungars Konung, Jesus! Det är ingen kortvarig eufori.

Denna kontrast gör att det för mig mig faktiskt känns lite tunt och mesigt att direkt efter en Gudstjänst där Gud har berört och helat människo börja prata om FBK eller HV som svenska segrare. Om BWO eller Dawnfiner sjunger bäst låt. Dagens fråga: Varför verkar idrottens segrar ha starkare attraktion på även oss troende och engagera oss mer än den seger vi alla har i Jesus? Det svenska folket håller på att gå förlorade runt oss allihop! De enda svenska segrare som egentligen finns i det här landet är endast de som har fått sitt namn i Livets bok! Sången lyder så rätt: "Vi har härlig seger, vi har härlig seger, seger i Jesu namn! Alla onda andar, alla onda andar, vika i Jesu namn! Vem kan Jesu kraft förstå? Jesu kärlek likaså? Uti namnet Jesus, Jesus, seger i Jesu namn!" Ooh, vad jag längtar efter att få se svenska kristna välla ut efter en Gudstjänst i en kyrka, viftandes med halsdukar och flaggor, skrålandes, riktigt urfalskt denna sång! På vägen hem kör de med nedvevade rutor och hänger ut med överkroppen ur sina 740, gör V-tecken och sjunger: " Seger, seger, härlig blodköpt seger. Seger, seger, seger alla dar!"

På bilden ser du en riktig seger. Det är bara en av de 60 församlingar som har startats efter Gå ut missions kampanjer i det av häxkraft förbannade landet Benin i västAfrika!

Vilken seger! Den kan jag prata med dig om tills imorgon bitti! Medecinmän och vodoo folk gick emot oss med alla djävulens krafter - Men JESUS VINNER JÄMT!

God påsk! /Rickard Lundgren

Spelar pingis med Jesus!

2009-03-31T12:56:00.000-07:00

Vår vän och gode broder, apostel Wynne Lewis dog, av att hjärtat stannade, för en vecka sedan på vägen hem från Frankrike där han och Colin Dye har startat en församlingsplanteringsrörelse...
Tänk att vi i Gå ut mission fick ta del i denna apostels helt igenom vitala själ och tanke under vår konferens 5-fold i Bergstena 2007! På bilden ser du Wynne i full action i tältet vi hade mötena i. Aldrig har jag varit med om att någon, någonsin gett den äldre svenska generationen en sådan utskällning och order om uppsträckning som den 74 åriga Wynne gjorde. Wynne skrek åt 60, 70 åringarna: -Sluta gnälla och gör nån nytta annars kan ni lika väl gå till himlen så vi slipper se er! (Käre Jesus - apostlar är en egen sort!)

Wynne coachade och inspirerade mig och Jonas personligen som knappast någon annan kommer att kunna göra under resterande tid av vår livstid. För mannen tjänade Jesus under 50 år och fick bl a stå i en tillväxt av Kenington Temple i London under endast 8 år från 500 till 5000 medlemmar och var initiativtagaren och samfundsledaren för Elimchurches när de planterade 350 församlingar i England, VARAV HAN SJÄLV, PERSONLIGEN, STARTADE 80 AV DEM!

Wynne visade till vår häpnad, utan några förbehåll under konferensen 2007 i Bergstena stor förtjusning och tro för Gå ut missions anda och orsak till existens. Han sa att han genom mötet med oss fick tillbaka den tro för Sverige som han hade förlorat på -80 talet....Bibeln lär oss att falska apostlar känns igen på att de verkar för egen ekonomisk vinning och egna syften. Wynne Lewis ville inte ha någon ersättning för vare sig sina möten eller flyget till Sverige...var han en okänd nybörjare? Nej, mannen har vid 5 tillfällen under sitt liv predikat för över en million människor samtidigt.

Jag skulle just kontakta Wynne för vi funderade på att ha honom på ACE konferensen i september. Nu spelar han istället pingis med Jesus i himlen. (ni minns väl evangelisationsmetoden han använde i London? "Just download the heavenly file!") Ett favorituttryck från Wynne som han lärde mig på Reinhard Bonnkes Fire konferens i Birmingham 1998 var: "Vi har inte råd att INTE anställa en evangelist!"

Frid över ännu en tjänstegåvas ljusa och starka minne.
/Rickard Lundgren

För mer information:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=166478

http://www.elim.org.uk/elim_members/articles.asp?ArticleCode=ART00788

http://www.cheltenhamelim.org/cms/index.php?option=com_content&task=view&id=194&Itemid=52

Min Son har ett handikapp

2009-01-30T05:49:00.001-08:00

Tänkte jag ville dela en sida av mitt liv som tar ganska mycket av mitt engagemang, min tid, en del pengar och orskar en hel del av de känslor man får bearbeta. Vår 7-åriga son Lukas föddes med diagnosen: Downs syndrom. Enligt läkarna är detta en sjukdom. Den gör att han har ett förståndshandikapp. Han kan inte förstå, dra slutsatser och fungera som andra friska 7-åringar gör. Han kan tex inte tala. Han har en kropp och ett ansikte med det klassiska downs utseendet, som för några decennier kallades för "mongolism". Lukas har ett hjärtfel som under hans första år klassades som allvarligt och hålls under regelbunden uppsikt. De första tre åren hade han inget vidare immunförsvar utan var nästan jämnt kraftigt förkyld, febrig och höll ibland på att "drunkna" i sitt eget slem på nätterna. I en stor psykiatrisk utredning av Lukas har man ifrågasatt om han inte är/eller har autistiska drag då han har ett tvångsbeetende runt mat(han hatar att äta!) och för övrigt älskar att rada upp leksaksbilar, klossar och tändstickor efter varandra i timmar, och blir ibland mycket stressad av folksamlingar som tex att gå i kyrkan. Utredningen visar att han har en en två årings intelligens, trots att han är 7.
Min lille son är även glutenallergiker, plattfot, har magkatarr och är rätt så svagsynt! Ibland känns det relevant att citera skriftens ord om Jesus: "Han var en man väl förtrogen med sjukdom..."

Men det var de negativa sidorna av vad Lukas har...För han har också en livsglädje som är enastående. En påhittighet och leklust som vida överträffar hans syskon! Han är stark som en oxe och klättrar till toppen av en gran eller ett hustak på nån minut..(problemet är att få ner honom.)Han har en profetisk gåva i att kunna pejla in hur människor har det och vilket behov de har själsligt sett. Han kan välja ut någon människa i olika sammanhang för att sedan ge enbart denne person extra uppmärksamhet, närhet, ryggmassage, kramar/pussar. Ofta har det varit någon som verkligen just då behövt lite extra kärlek och omsorg. Det ni, 7-åringar där ute i landet, det får ni svårt att slå!

När Lukas föddes och vi insåg att han hade Downs syndrom så blev vi chockade, knäckta, arga och förtvivlade. Jag grät och grät. Jag vandrade omkring med det lilla nyfödda barnet i mina armar på sjukhuset. Han var så liten och hjälplös. Hans framtid var så oförutsägbar och förekom meningslös för mig som är en "do;er" (görare). Många tankar och känslor rusade genom mig. Vad har Lukas egentligen för framtid - allt är ju fel på honom? Kommer han att ta en utbildning och någonsin "bli något"? Kommer han att få en livspartner? Blir olika vårdinstutioner och gruppboende min sons egentliga värld och hem? Kommer han att vara deprimerad, innestängd och allmänt svår? Kommer han att kunna uppskatta någonting i livet som jag och hans syskon gör? Kommer han bli utstött, retad och isolerad? Vad kommer hans syskon att känna - "dom med en handikappad bror"...typ!? Kommer han kunna skada någon utan att mena det? Är han ett problem som helst ska forskas bort? Hur tidigt kommer han att dö? Inget av det jag har gjort de sista 22 åren i ett 40-tal länder kommer Lukas att göra? Han kan ju inte ens gå på en buss själv.

Mitt i floden av oro och bekymmer så nådde Gud in med en underbar sanning i mitt hjärta: -Himmelriket tillhör sådana som de! Jag fattade direkt vad Gud menade. Lukas har privilegiet att få vara barn hela livet! Barnen är räddade för evigheten! De har inte förnekat eller kännt någon skam för Gud och Hans rike. Korset frälser dem. Men alla barn måste en dag, när deras medvetande stiger om deras omvärld och de allt mer börjar ta egna beslut och är ansvariga för sina handlingar, ta ett eget beslut för Jesus som sin frälsare. Ingen förälder kan vara säker på hur ens barn kommer att välja, oavsätt hur mycket bibel, bön och andligt liv man har försökt överföra under uppväxten. Det ser vi i våra kyrkor när vi tittar på de 7 tomma bänkraderna längst fram. Men Lukas är bärgad! Han är frälst och kommer så förbli utifrån denna enkla sanning att han är ett barn hela sitt liv!

Min son är handikappad. Han är svag. Hans svaghet påverkar mitt liv. Han försvagar Rickard Lundgrens liv. Jag hinner inte som jag borde. Jag orkar inte som jag borde. Jag kan inte göra så mycket som jag vill och kan göra....Lukas behöver mig. Inte som världsevangelist med 15.000 nyfrälsta muslimer i handbagaget eller aposteln med lyckade församlingsplanteringar i fosterlandet. Nej Lukas behöver sin "ba ba" för att brottas. För att kramas. För att tillsammans prata med varje vattenpöl och pinne på vägen till dagis. För att se på samma gamla utslitna VHS barnfilm tillsammans med för 849 gången. För att städa rent från kiss och bajs som har kletats ut överallt kl. 05.10 på morgonen. För att finnas där med en lång stor kram när tårarna rinner nedför den lille pojkens kinder då ingen förstår vad han vill säga med sitt: -määäeh! -määäeh! -määäeh!....Förresten är jag ju väldigt priviligerad i familjen då "ba ba" är ett av de 5 ord som Lukas säger.

Lukas andra namn är: Emmanuel, vilket betyder: Gud med oss!Lukas har gjort mycket gott i mitt liv. Jag skulle inte vilja vara utan honom. Han har gett livet ett djup som inte livet med alla de upplevelser jag har gjort över hela världen av blandad art, ja inte ens församlingen och allt den kan ge har kunnat ge. Detta djup som bara han kunde ta med mig till; att vara förälder, pappa, livs coach till en pojk, en människa som har ett extra kromosompar i varje liten cell i kroppen. Där det finns hela läkeböcker av upplistade saker att vara orolig för men också denna enorma glädje som bara jag, Karin, Simon och Hanna får vara föremål för när lillebror har rotat runt i utklädningskläderna och kommer ned i vardagsrummet, juni månad som fullfjädrad jultomte!

Lukas, pappa älskar dig mer än han själv förstår!

Bröllop på Island!

2008-10-20T14:16:00.000-07:00

I mitten av Oktober månad besökte nästan hela familjen, bortsett från Lukas, den sago-omspunna vulkanön Island! Vår Jonas Andersson, evangelist i Gå ut mission och hans kära Gudrun Martha Thorleifsdottir gifte sig den 11 Oktober! Det var fest och ett härligt bröllop! Utöver bröllopet så fick se denna storslagna natur, enorma vattenfall, högt sprutande geysrar och bada i vamra källor! på flyget fram och tillbaka gjorde jag och Simon matteläxan....my oh my...Gubben börjar bli gammal nu, fixar knappt plutifikationstabellen längre!

På vägen dit satt jag vid sidan av en föredetta isländsk polis som hade gått Alfakursen på Island tre gånger och var fortfarande inte säker på om han var frälst....måste vara ett slags rekord!?! Jag tror att jag lyckades försäkra honom om det efter en timmes samtal!

Av hela hjärtat vill jag och Karin önska Guds rika välsignelse över Jonas och Gudrun Marthas äktenskap och framtid som missionsledare i Gå ut misssion!
/Rickard

"Min tjänare Mose är död, gå nu över Jordan..."

2008-09-16T07:04:00.000-07:00

Jag har just kommit hem från min mentor, vän och förebild i världsmission, Aril Edvardsens begravning i Kvinesdal, Norge.

För 10 dagar stannade världsevangelist Aril Edvardsens hjärta på ett sjukhus i Mombasa, Kenya. Bara några dagar tidigare hade Aril just avslutat sin 138:de stora kampanj(!)denna gången på den Afrikanska och muslimska ön Zanzibar, utanför Tanzanias kust. Tillsammans med honom var hans hustru Kari som kämpade i en halvtimme med mun mot mun metoden och hjärtmassage. Fem timmar efter att han hade dött ankom hans son Rune från Uganda till bårhuset i Mombasa. Aril blev 69 år gammal.

När jag anlände Kristiansand med flyget kunde jag redan lägga märka till svartklädda förkunnare och högtidsklädda muslimska präster på flygplatsen och utanför väntade en inhyrd buss som tog oss de 10 milen till Kvinesdal. Där sammanstrålade vi med nästan 2000 människor inne i hallen där Aril i 45 år hållit konferens varje sommar. Sarons dal. Uppskattningsvis var c:a 400 av dem predikanter, evangelister och pastorer från Nordens församlingar. Begravningen började med att konferensorkestern som har spelat de sista 10 åren med Jerusalems Anders Mossberg i ledningen, under en timme instrumentalt framförde alla sånger som Aril har skrivit genom åren. Den mest kända i Sverige är den om mannen som vandrar längs genesarets sjö och botar de sjuka. På den med många blomsterkransar, helt vita scenen, satt Arils hustru och hans två barn Rune och Mona med sina respektive, barn och tom barnbarns barn till Aril och Kari.

Så var det ju kistan. Istället för väckelse och missions möte i denna stora hall där jag själv fått predika ett 10-tal gånger, senast nu i sommar, så stod det i centrum istället en röd kista från Kenya. Det var en oerhört stark predikan. I den låg Aril Edvardsen. På alla missionskonferenser har han varit orsaken till att vi har samlats. Nu var han återigen orsaken att präster och biskopar från norska kyrkan var samlade tillsammans med muslimska präster, trospredikanter och pingstpredikanter, kommunalrådsorföranden från 4 kommuner och en minister från den norska regeringen. Tänk att han ännu en gång kunde samla hela norska kristenheten och även representanter från andra religioner kring ämnet världsmission. Tänk att han ännu en gång kunde dra fulla hus och hålla ett gigantiskt folkmöte!

Jag grät och grät. Det är så tomt efter Aril. Ingen kan fylla hans plats här på jorden. Han har satsat så mycket på mig. Han har gett mig så stor chans att utvecklas och lära från honom. Han har ävn låtit mig lära av mina egna erfarenheter. Han trodde på mig. Han försvarade och talade gott om mig.

Arils barnbarn höll tal om hur deras "bestefar" hade lekt med dem, älskat dem och fört dem till tro på Jesus. Barnen visade hur nära de egentligen trots allt hade levt med sin pappa. Den mångtusenhövdade skara i hallen grät, skrattade och sjöng som jag tror att jag aldrig har hört i någon kristen nordisk samling förut. "O store Gud", "Dig vare ära", "Jag har hört om en stad ovan molnen" och "Namnet Jesus bleknar aldrig". Varje strof i sångerna var som ett härskrik! Jag klarade inte att sjunga de sista verserna på namnet Jesus. Halsen var helt tjock och kragen genomblöt. Jag stod bara och lyssnade på alla dessa lovsångsledare, sångare och predikanter som menade varje ord de ropade ut och anade vad som ska komma i himmlen en gång. Tänk vad vi som Guds barn har i vår frälsning, i vår kristna gemenskap och framför allt i vår förvissning om en evighet tillsammans i himmlen. Jesus vinner jämt!

Sedan klev Kari Edvardsen fram och hade två biblar under armen. Den ena var Arils första bibel under sin första tältmötesserie. Den hade han köpt som 18 åring och då hade Kari tyckt att det var en lite väl stor predikantbibel för en så okänd predikant(!) Den gav hon nu till dottern Mona och bad henne att tala till det norska folket. Sedan tog hon fram Arils engelska kampanj bibel och gav till sonen Rune och lade sin hand på hans axel och medan hon storgrät proklamerade denna evangelisternas "first lady": -Rune! -Nu får du gå vidare som korstågsfare med evangeliet till de onådda!

Rune visade några stillbilder från sjukhuset där Aril dog och från likhuset. Eländiga och ohygieniska små plåtskjul. Sedan berättade han om hur Aril profetiskt innan han lämnade sitt hemma kontor för att resa ut på ddenna sin sista kampanj hade slagit upp ett, gammalt nummer av magasinet Troens bevis och lagt fram en artikel på skrivbordet om hur han nu hade gett vidare ledaruppdraget i Troens Bevis Verdens Evangelisering till sin son Rune. Bildtexten under en stor bild på Aril och Rune var från Pauli ord till Timoteus: Var stark i Anden min son! Vilken profetisk handling detta var! Detta var det som mötte Rune när han efter mycket möda och besvär hade tagit hem sin mor och kistan från Afrika. En mycket aktuell och levande hälsning.

Sedan följde hälsningar från den norska kyrkan genom biskop Skjevesland, en minister och Åge Åleskjær. Det är nog inte många andra pingstpredikant i världen som vid sin begravning har haft representanter för hela landets lutherska kyrkan som uttryckt sin tacksmhet och respekt. Sedan bars kistan sakta ut och begravningsföljet följde efter en kilometer ned till kyrkogården i centrum av Kvinesdal. All trafik var avstängd. Tusentals människor fyllde gravlunden där en högtalaranläggning var uppriggad. När kistan sänktes ned lades Kenyas flagga över den. Kenya var det land som Aril hade sitt första korståg i. Det var också där han dog. Cirkeln var sluten.

Hela cermonin i hallen DIREKTSÄNDES på norska TV2! Aril har alltid önskat att få hålla en direktsänd väckelseappell ut i alla norska hem. Han har åtskilliga gånger fått finnas med på nyheterna med direktsända kommentarer från världen. Men nu genom sin begravning fick han alltså sända ett väckelsemöte till hela Norge till slut. En webb-tv sida som även sände begravning bröt ihop av den stora belastningen av alla som gick in för att se. Sedan bjöd Rune på Kaffe och tårta till utvalda förkunnare och officiella gäster. Han sa några mycket visa ord till oss: -Många har undrat hur jag ska kunna ta över efter min pappa? Jag har lärt mig en sak genom livet. Det är aldrig farligt att bli undervärderad. Det motsatta är värre. Min pappa var stor i allas våra ögon. Men jag är liten och kommer kanske bli undervärderad. Men det är inte farligt! Jag vill ändå få be om förbön från er predikanter. Be för tjänsten som ligger framför mig. Det som min pappa har jobbat upp åt oss, kan vi nu tillsammans använda oss av och få se de dubbla resultaterna i skördearbetet! Kom också ihåg en sak: Jag började som kampanj kordinator hos pappa 1990. Jag har 18 års utbildning i hela världen på det här! Jag har de sista 4 åren predikat för mer än 1,5 miljoner människor. Det har ingen av er gjort!

Sedan strömmade predikanterna upp vid Runes sida, profeterade, bad och välsignade honom av hela vårt hjärta.

Ja, det var en mäktig dag på många vis. Både i begravelsen och vid kaffet efteråt så citerades av många detta ord från Josua 1 när Gud talar till Josua: Min tjänare Mose är död. Gå nu över Jordan för att inta det landet jag ger er...! Låt oss slutföra missionsuppdraget och föra Kung Jesus tillbaka till jorden!

Denna epok i mitt liv, Aril Edvardsen, som nu är över har fått betyda beslutsamhet i mitt liv om att aldrig ge upp omkring världsmission med evangelium till de onådda folkskarorna!

Amen.

Blåbärskontroller blev det!

2008-08-13T07:25:00.000-07:00

350 mil med bil och husvagn! Wow, I DO LOVE SCANDINAVIA! Det har varit en härlig semester. Ja, ja jag vet att jag lät uppgiven med där pratet om Maratonlopp i förra artikeln, och det är sant som någon av er har gett feedback om; jag har aldrig sprungit ett maraton, men jag har sett på TV hur de ser ut när de går i mål! Vår semester innehöll många blåbärskontroller, goda kvällstunder med min mentor för församlingsplantering, Ove Petersen i Danmark, Legoland, bad i allehanda sjöar och hav med vidunderliga stränder eller enorma klippor! Varför åker folk till kanarieöarna? Stranden i nordvästra Danmark, vid samhället Løkken är mycket finare, den är äkta och befrad från nudister, glasögonförsäljare och stupfulla tonåringar. Vi ställde husvagnen ute på den vidsträkta stranden, precis vid bryningen och i alla husvangnens fönster strålade Skagerak! Hanna gjorde en underbar sjöjungfru i sanden utav tång, snäckor och konstnärlig fantasi. Uhh, det tänder en församlinngsplanterares förkärlek till Norden.

Under nästan två veckor i Norge fick vi träffa så många av våra bekanta sedan början av -90 talet. Det var gripande, sentimentalt och jätteroligt! Tänk hur kärlek kan bestå och tom växa sig stark...Jätteroligt att även få träffa Aril Edvardsen och hans son Rune Edvardsen i Sarons Dal.

Här i Sverige var väl höjdpunkten när vi tillsammans med mina föräldrar och syskon tillbringade en helg på en sommmargård nere i Småland. Den låg så fint med stora ängar och en liten skogssjö som vi plaskade runt i hela dagarna. Har lagt märke till att det blir "djupare" samtal när man simmar sent på kvällen sida vid sida av varandra i en skogssjö. Prova själv...

Så har verksamheten hoppat igång med en rivstart genom att vi:
1) Hade Gå ut missions årliga konferens, "Equip" i Skövde! Inte fullt så mycket folk som vi hade hoppats på och behövt ekonomiskt sett, men starka möten där mellan 20 - 80 människor sökte förbön och ville bli utrustade till starkare tjänst!
2) I Katrineholm hade vi veckan efter ett cafetält hundra meter från de stora Öltälten under Katrineholmsveckan. Kväll efter kväll sökte sig horder med ungdommar in i, som de själva sa: ATMOSFÄREN! Jag tycke det var härligt att helt avslappnat få lovsjunga Gud på torget i ett eget partytält och vittna om vår Jesus medan banden och stå upp komikerna avlöste varandra i öltälten utan att skapa något annat än ett enda skrän! (västgötska för oljud!) Vi hade även starka vittnesbörd från Elise 83 år från Klara kyrka som blivit misshandlad hela livet men älskar ändå, pga Jesus! Hans Gardelach från Josua i Gamleby som var med och utvecklade Stockholms bordeller på 70 och 80 talet och som blivit missbrukad sedan han var 4 år, håller fram läkarjournalerna som påvisar sista grraden av allvarlig HIV, AIDS med 6.2 miljoner bakterier i blodet. Hepatit A,B och C. Sedan lyfter han upp en ny läkarjournal från 1996 som är blank bortsett från den översta linjen. Patienten har inga spår av någon sjukdom och är helt FRISK!!!!
3) Vi har just nu även Evangelisationsvecka utifrån en cafebuss i Eskilstuna.
Det har rört på sig i Eskilstuna. Vi hade en kampanj med hjälp från Team Action i Finland i Juni och sedan dess har människor samlats under hela sommaren för bibelstudie och bön, ja tom två som blev döpta i ett badkar! Det är jättespännande att se vad som är på gång nu i Eskilstuna.

På tal om dop...Den 28 Juni så döptes våra två äldsta barn, Simon och Hanna i en Gudstjänst som församlingen hade hemma i vår trädgård. 67 personer deltog och gladde sig med Simon och Hanna i deras beslut att följa Jesus. Wow! Vilka känslor det väcker hos en som pappa...det är stort.

Annars har jag gått igång i Söderköping för att under hösten utreda förutsättningarna för en församlingsplantering där. Pray for it!
Med önskan om Guds välsignelse över dig!

ps. Drog 70 kräftor på två timmar igårkväll! ds.
/Rickard

Rasar in mot målsnöret....eller bara blåbärskontrollen!?

2008-06-18T07:35:00.000-07:00

Uuuuhh...nu är jag sliten! Det har hänt så mycket och varit så mycket härlig aktivitet de sista två månaderna att den här bloggen har jag inte hunnit med, och den har faktiskt nästan bara gett mig dåligt samvete....man kan ju tro att jag kollapsade efter den där fisken eftersom det inte hänt nåt mer sen dess! Men så var det inte...däremot så känner jag ett starkt behov för att få vila i vår himmelske Faders, och Juli månadens armar en stund nu! Känner mig som en maratonlöpare som rasar in sista metrarna mot målsnöret....fast samtidigt vet jag ju att jag är inte i mål. Loppet är inte slut bara för att det är semester tider. Jag har ett liv framför mig, och om Herren dröjer, så är de här efterlängtade veckorna i sommar bara en saft kontroll för att åtrhämta krafterna. Konsten är att inte bli stressad av dem som struntar i saftkontrollen och bara springer desperat vidare för att imponera på Gud, sig själva eller sin omgivning...?!?

Personligen stornjuter jag av semester med familjen! Eftersom vi ska runt med husvagn i både Danmark, Norge och Sverige så hopppas jag på krabbfiske och sandsslotts bygge med lille Lukas vid skagerak, Liseberg eller kanske Legoland med Simon och Hanna. En kvällspizza med frun på en mysig liten skånsk resturang, och så möten...konferenser och möten...både i Sarons Dal och Torp det hör till min semester.

I Gå ut mission ångar vi annars på för fullt. Under hösten som kommer ska vi ha flera kampanjer i Gå ut missions regi på olika platser i världen. Själv ska jag i Oktober få leda en kampanj i Bangladesh, känns kanon! Förberedelserna inför årets konferens: Equip i Skövde blir mer och mer tydliga. Det kommer att bli en kanonkonferens - missa inte den!

På församlingsplanterings sidan vill jag få nämna att vi fått några nya kontakter i Eskilstuna och folk möter Gud var och varannan vecka i arbetet där. Det är dock skört och litet. Därför är vi jättetacksamma för att Torbjörn Karlsson från Donsö väljer att efter avslutad Salt utbildning i Örebro, flytta till Eskilstuna i höst för att vara med och bygga församlingen! I nästa vecka tar vi i Eskilstuna emot 25 gatuevangelister från Finland och kör en kampanj med GUMS evangelist Håkan Andreasson - ropa till Gud om skörd!
I KAtrineholm hade vi nyligen en friluftsdag där en familj som vi bett för en del kom med. Hon tog emot Jesus och det kan kanske bli dop i slutet av Juni då mina två äldsta barn ska döpas. Grillparty och allmän inbjudan till katrineholms befolkning included - så klart!

Nu är det klart med Svenska Missionskyrkan att jag från 1 Augusti är anställd ett halvår framöver för att leda ett förstudie omkring förutsättningarna för ett församlingsplanterande arbete i den östgötska kust staden Söderköping! Känns jättespännande och utmanande! Bed för det.

God och skön sommar på dig! Stoppa vid varje blåbärskontroll - det är du värd! Det är riket värt! Det är Kungen värd!
/Rickard Lundgren

Big fishes at hand!

2008-05-06T13:40:00.000-07:00

Här ser du kvällens fångst från min brygga!
4,9 kg gädda. Bet på andra kastet. Det bara sjuder av hungriga gäddor här nu.
Eftersom det här är största fisken jag dragit upp här hemma sedan vi
startade GUM så får vi ta det här profetiskt. Nu är det big fishing på gång
i vårt arbete: Skörd i Eskilstuna, Katrineholm och Linköping! I Senegal
och Bangladesh! För att inte tala om Benin! Där har det smällt till med
uppföljnings arbetet helt extremt.

Dagens motto:
"Det är bara den som fiskar som får fisk."
"Den som inte ger upp, får stor fisk efter 7,5 års enträget nötande."
"Man luktar illa på händerna om man är en riktig fiskare."

/Rickard

Glöm inte vad Gud gör!

2008-04-30T04:23:00.000-07:00

Vad har Gud gjort i ditt liv idag? Säkert massor! Men det är så lätt att glömma vad Gud hela tiden gör i och genom våra liv. I psaltaren 103:2 ser vi hur även kung David kände av detta och ropade ut i desperation: -Lova Herren min själ och glöm inte alla Hans välgärningar!

För någon dag sedan gick jag från mitt kontor i Linköpings missionskyrka rakt ut i folkvimmlet på Drottningatan i stan. Jag passerar människor i snabb takt eftersom jag vill hinna med några saker innan kvällens möte i församlingsplanteringen här. Min blick möter de flesta mötande människornas blickar. När en stor vältränad man passerar mig så kommer den där känslan av att vi känner ju varandra....men vem är det? Var har vi träffats? Jag stannar upp och vänder mig om. Han har också stannat upp och vänt sig om. En så stor kille borde jag komma ihåg men jag känner inte igen hans skäggiga ansikte. Hans blick känner jag igen...det finns något i den som jag sett förut. Hundratals gånger har jag sett in i dessa ögon fyllda med livslust men också oförstående och frågor kring varför just Jesus är min frälsare! Så sker det nåt uppe i nåt dammigt hörne i hjärnans alla vindlingar och jag utropar namnet på min gamle barndomskompis från uppväxttiden i samhället Boxholm!

Vi omfamnar varandra i pur glädje och kärlek! Sen haglar de självklara frågorna till varandra: -Vad gör du här!? Flyttade inte du till Norge? Är du tillsammans med någon? Har du barn? Vad jobbar du med....och där kunde dialogen vara slut med ett: "-Vi måste ses nån gång"! Men istället ser jag lika djupt in i min kompis ögon och säger: -Du det håller fortfarande. Jag tror ännu mer på Jesus idag. Är nu för tiden faktiskt helt fanatisk!

Det gick någon dag och jag tog en dagens rätt i en av Katrineholms nästan fullsatta resturanger. Mitt huvud var fullt av obesvarade frågor gällande organisationen och församlingarna vi planterar. Jag hade just fått en påminnelse från Torp konferensen om att jag behöver skynda mig med att boka plats för vår monter i deras utställningshall. Men det som hindrat mig är min osäkra känsla över om vi verkligen har råd med sådant nu när organisationen har det riktigt kämpigt ekonomiskt sett? Jag tog upp ett papper och började skriva ned olika punkter medan jag åt. En
medelålders man frågar då om han får sitta ned mitt emot mig. -Javisst sa jag glatt och tänkte: -Vilken chans! Han sneglar lite på mitt papper och frågar sedan frimodigt på dalamål: -Nå, får du ihop kören? Jag blev så paff! Till slut bröt jag ut i ett gapskratt och svarade: -Javisst, det är bara tenorena kvar så kör vi! Då ser han stint på mig och säger: -Nej men allvarligt talat, vad håller du på med? Lite trevande och osäkert (då jag inte alls vet hur hans inställning är och inte vill gå in i en låst position) formulerar jag någonting om att jag startar nya kristna kyrkor i Sverige. -Är du pastor frågor han? Sedan följde ett mycket givande samtal där min kristne bror var glad för att Herren lät honom få träffa en pastor och jag fick flersa bekräftelser och råd som jag behövde för min situation! Han avslutade nämligen med att berätta att han under några tillfällen hade fått träffa Gå ut missions evangelister och fått inspiration av det. Sedan frågar han mig: -Känner du till dem?

"Ni skall söka mig och ni skall också finna mig... Jer 29:13"

Ny konferens på gång!

2008-04-01T12:36:00.000-07:00

Igår var jag, Henrik Thornell och Jonas Andersson i Skövde på ett sammanträde med ledningen för församlingen Bönens Hus. Gå ut missions årliga konferens, som tidigare hette 5-fold, byter nu namn till "Equip" och kommer i år hållas i Skövde pingstkyrka. Den är egentlig för dyr för oss att hyra, men Bönens hus är en urskön församling och som stödförsamling går de in och hjälper med ekonomin - may God bless them hundred fold! Pingstkyrkan total renoveras nu och kommer at uppfylla våra behov extremt bra!
Hör här bara:
Mitt i centrum av Skövde = resturanger, cafén och hotell runtomkring
Plats till 600 personer
Topp ljudanläggning
Cafeteria i kyrkan - myiga kvällar
Stor park utanför till grillfesten
7-8 eminenta grupprum för workshopen om de fem tjänstegåvorna och barnmötena

Det var inspirerande att möta gänget nede i Skövde. Herren fyllde våra hjärtan med förväntan till vad Han kommer att göra under årets konferens. Talarlistan, lovsångsteamen, barnmötena, mer och mer börjar falla på plats. Det kommer bli helt kanon. Vi kommer ALLA att bli utrustade för tjänst!
Du har väl bokat in 31 Juli - 3 Augusti i Skövde - då sker det!

Jehova Shamha - Gud; aller-städes-närvarande!

2008-03-20T04:58:00.000-07:00

Igår hade vi det första mötet för församlingsplanteringen i Ekängen, Linköping. 17 personer hade inbjudits. 7 kom. Vardag för församlingsplanterare... Vi samtalade mest om hur vi tänker arbeta, sjöng lovsånger och fikade. Goa människor - helt klart! På vägen hem så ringde några vänner som är ungdomsledare i Lidköping. De hade en bönegrupp hemma hos sig med tonåringar som ville höra om under och tecken från min tid i Albanien. Efter att jag berättat en stund så föreslår ungdomsledaren att jag skulle be för en tjej som hade så ont i sin rygg. En tanke for genom mitt huvud. -Be ungdomsledaren sätta henne på en stol och hålla upp benen så att alla ser hur benet växer ut, när Gud justerar ryggen. Nästa sekund tänkte jag: -Vilket fruktansvärt fiakso för ungdomsledaren om inget händer! Vad skulle jag göra? De hade högtalartelefonen på och väntade på mitt svar!

Jag älskar att åka offpist nästan lika mycket som min kollega Henrik Thornell, fast han kör med hjälm, så jag befallde dem att sätta flickan på en stol med ungdomsledaren som lyfte upp henns fötter. Ett mirakelutförande som jag har upplevt att Gud gärna gör i alla möjliga sammanhang, som ett tecken för att hans barn ska komma till tro på honom. Körandes på E:4an i 110 km/tim, 30 mil från Lidköping befaller jag så, i mobiltelefonen och ut i deras högtalartelefon, i Jesu namn att hennes rygg ska bli bra....det blev helt tyst. Jag väntade o väntade tills jag otåligt just skulle börja fråga lite försiktigt om det hade hänt nåt? Då kom ett vrål och jubel så jag nästan höll på att bli döv. Flickan hade börjat känna hur Guds kraft arbetade i benet och ryggen blev bättre!
What a diffrence a day make! /Rickard

Medarbetarkonferens i Katrineholm

2008-03-17T12:51:00.001-07:00

I helgen hade vi både medarbetarkonferens och årsmötet för den ideella missionsorganisationen Gå ut mission. Docent Runar Eldebo undervisade om församlingsplantering så det stod härliga till! Drygt 40 st kom och evangelisterna var i action: -Rode Möller visade film från sin kampanj i Bangladesh, Andreas Cucca berättade om vad som hände och Christer Borg ringde vi upp under kvällen. Då hade han haft sitt andra möte i Indien och redan var 2000 frälsta! Organisationens ekonomi har varit utrdålig i tre månader. Jag har brottats med Gud en hel del under den här perioden och undrar och undrar. Vi hade i styrelsen ett krismöte innan helgen och vi pratade om att vi skulle inte ta upp kollekter utav våra kära medarbetare som jobbar och sliter. Men när andan föll på i årsmötet kunde inte styrelsens ordförande, Per Marklund låta bli, utan han körde ett löftesoffer. Det blev 27.300 kr!!! Efter konferensen var det en av medarbetarna som föreslog att hon skulle flytta till Strängnäs så att vi kan dra igång en församlingsplantering där!
Vilket årsmöte, vilka medarbetare, vilken Gud - vi har! Halleluja!

Den första kyrkans evangelisation

2008-03-03T00:15:00.000-08:00

Som vi alla vet hade de kristna under det första århundradet en otrolig framgång. Det finns historiska fynd som visar att de nådde ut med budskapet om Jesus i mycket större grad än området runt Medelhavet. En bit in i det andra århundradets början hade evangeliet nått långt österut till Iran, Afghanistan Indien, Mongoliet och tom. västra Kina. Åt väst nådde de kristna hela Nord Afrika, Romariket + Spanien och Irland. Historiska dokument i den keltiska historia talar om otroliga trosäventyr, när 350 evangelister tog sig med kanoter över Atlanten och nådde Inkaindianerna i Syd Amerika med evangeliet! I Katolska kyrkans arkiv finns handskrifter med uppgifter om att de kristna i den tidens metropol, Efesus, räknade 240.000! I Korint var de troendes antal 14.000. Inskriptioner i Roms katakomber visar att församlingarna i Rom var uppdelade i cellgrupper som tillsammans räknade drygt 70.000 medlemmar. Kristendomen hade en otrolig succé och genomsyrade verkligen hela världen!

Många bibelstudier och predikningar har försökt att förklara varför de första kristna lyckades så bra. Man nämner orsaker som att människor i den tiden var inte så sekulariserade som i modern tid. Till det svarar jag: Kött är kött! Om Paulus upplevde att ”Anden är villig men köttet är svagt” och att församlingarna fick kämpa med ”kärlek till denna världen” och Laodikeas församlingsmedlemmar var ljumma så var det nog ingen större skillnad på det området mot idag. Någon annan framhåller att de första kristna hade ju själva vandrat fysiskt med Jesus, så för dem var minnet om Honom så starkt och lydighet mot mästarens sista ord, missionsbefallning ett absolut måste. Därför var de så ivriga i att nå ut med evangeliet till jordens yttersta gräns för att så få ta emot Honom igen.
Till det svarar jag: -Besynnerligt i så fall att just dessa som vandrade med Jesus, såna som Petrus, Jakob, Johannes och Matteus valde att stanna kvar i Jerusalem i 8 år tills förföljelsen jagade ut dem ur staden, för att sedan bara bosätta sig 10 mil utanför, i Samarien i fyra år. Sedan flyttade de tillbaka till Jerusalem. Där bodde och verkade Jesu tolv lärjungar tills de dog, antingen martyrdöden eller av ålderdom. Dock finns det tre undantag. Johannes flyttade till Efesus, där det som sagt då redan fanns många kristna och sina sista år tillbringade han i fångenskap något norrut på ön Patmos. Däremot Tomas lyser som troshjälten bland apostlarna! Han reste ända bort till Indien och fick också lägga ned sitt liv där för evangeliets skull! Hans församlingsrörelse finns kvar än idag. Simon Zeloten förde evangeliet till Armenien och bodde sina sista år i en grotta i Abkhasien vid Svarta havets kust. Den grottan klättrade jag och Aril Edvardsen in i 1994 och den armeniska kristendommen är den enda på jorden med obruten linje sedan Simon var där.
Andra säger att orsaken till de första kristnas succé var ”den första kärleken”, som drev de första kristna till att vara så effektiva att de till och med gav sina liv som martyrer. De saknade Jesus så mycket och de visste att om vi förkunnar till jordens yttersta gräns så kommer Han, enligt Sina egna ord att komma tillbaka och vi får vara tillsammans igen! En rar tolkning, men enligt Romarbrevet 5 så har Gud, genom Den Helige Ande öst/ingjutit Sin kärlek i våra hjärtan som gör att vi kan älska Jesus! Är vi fyllda med Den Helige Ande så älskar vi Jesus precis lika mycket som de första kristna gjorde – det är långt flera martyrer i Kina, Burma, Vietnam, Iran och Nord Afrika idag än vad det var under det första århundradet.
Så personligen har jag valt att se på HUR de första kristna utförde denna sin så effektiva evangelisation. Det är intressant att följa Antiokia församlingens utveckling då den dels bestod av frälsta hedningar och drev mission i andra länder. Kanske är det också därför som vi får veta mer om den församlingen
än församlingen i Jerusalem? Församlingen i Antiokia leddes av Apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Bland dessa fanns Barnabbas, Paulus och Silas. De blev utsända av församlingen för att besöka de kristna som fanns på Cypern. När de kom till ön med stark förkunnelse, tecken och under, blev det många nya judar som anslöt sig till kristendomen. Utan att egentligen Barnabbas och Paulus visste vad de gjorde och höll på med, så var deras naturliga lösning för tillväxten att hålla fler Gudstjänster samtidigt på olika ställen av ön – begreppet församlingsplantering hade sett dagens ljus!

När så några greker, hedningar också började komma till tro och anslöt sig dessa grupper/församlingar skedde det en explosion som förändrade allt i apostlarnas hjärta! De insåg att evangeliet var till för alla! De insåg att inte bara judarna skulle få ta del i en församlings verksamhet som Bön, lovsång och förkunnelse, utan jordens alla folk och människor! Alla dessa städer i medelhavsländerna som de tidigare bara passerat utan att bry sig om de människor som bodde där, var nu plötsligt deras ansvar att nå! Vilken uppgift! Vilket uppdrag! Hur skulle de nå Illyrier,(albaner) meder(assyrianer), perser (Iranier/Iraker) och galaterna (turkar) med evangeliet? De valde att göra på samma sätt som med judarna – plantera församlingar! I stad efter stad började de plantera församlingar. Häpna över framgången och att Kristi liv också började råda hos turkar som hos judar, förstod de: FÖRSAMLIGSPLANTERING ÄR GUDS METOD ATT NÅ HELA VÄRLDEN MED EVANGELIUM! Detta är en viktig sanning. De första kristna evangeliserade inte planlöst lite här och där när de fick en ungdomskör med sig på torget. De hoppades inte att man genom barnarbetet kanske kunde få med sig de ofrälsta föräldrarna på en och annan
familjegudstjänst – nej, deras enda strukturerade evangeliseringsmetod var: FÖRSAMLINGSPLANTERING!

Genom kyrkohistorien har jag funnit att i tider av förnyelse bland Guds folk kommer församlingsplanterandet igång och många blir vunna för Jesus. När missionsförbundet startades under slutet av 1800-talet så startade man hundratals församlingar överallt, likaså med Baptistsamfundet i mitten av 1800-talet. Under 1940 - 1960 startades det 400 Pingstförsamlingar i Sverige och över 50.000 svenskar kom till Jesus! Visst var det många baptistförsamlingar som splittrades på kuppen, vilket egentligen inte alls skulle behövt vara nödvändigt. Men trots det, så var dessa massiva församlingsplanterings-vågor över Sverige, det som i modern tid har fört flest svenskar till Jesus! Inte kampanjer. Inte Alpha kurser. Inte cellgupper – även om de är mycket bra verktyg i en församlings verksamhet, som jag själv sysslar med. Svenska församlingar i allmänhet planterar idag inte några församlingar. De växer inte heller. De krymper. Hastigt och akut kommer det närmaste decenniet, fina kyrkolokaler att behöva säljas och byggas om till lägenheter, ateljeér och fritidsgårdar.

Det är hög tid för svensk kristenhet att plocka upp evangelisationsmetoden från Bibeln – församlingsplantering! Vi vet mycket väl vad vi ska använda en bibellärare och en herde till i våra församlingar. Att sedan evangelisten ibland ska behöva kallas in är kanske lite ansträngande för då får vi hålla fler möten och det kostar pengar, men Profeten är ju direkt obehaglig och egendomlig och vad ska vi överhuvudtaget använda en apostel till? Fråga dina medsyskon. Fråga dig själv. Svaret måste bli: apostelns uppgift är att plantera nya församlingar. Det är det naturligaste och härligaste som finns för en församling att göra; att ge livsvillkor för ännu en ny församling. Det finns ingen andlig lag som säger att det bara är en stor församling som har 5 anställda som ska börja fundera på att starta en ny församling. Varje församling, oavsett storlek och ålder ska plantera nya församlingar. Det är med glädje jag konstaterar att församlingen Agape Center i Katrineholm, vid bara 3 års ålder, stod med och planterade en ny församling i Eskilstuna 2006!

Plantera eller gå under!

2008-02-29T07:38:00.000-08:00

Ingen rationellt tänkande och frisk människa kan väl tycka att det är för mycket församlingar i Sverige idag? Det är ju församlingarna som påverkar sin närmiljö så att människor lär känna Kristus. Fler församlingar = mera påverkan av Kristus på svenskarna, eller hur? I norden har jag fått vara med och starta tre församlingar i Sverige, tre i Norge och fyra i Danmark, så jag vet att det här fungerar. I augusti höll Gå ut mission sin årliga konferens ”5-fold”. Där medverkade profeten Buck Hudson. Buck delade med oss vad Gud har lagt på hans hjärta för 10 år sedan och som är orsaken till att han och familjen lämnade Usa och flyttade till Sverige. Budskapet var att även Sverige ska, precis som många andra av världens nationer, få uppleva att minst 10% av befolkningen kommer till tro på Jesus och går med i en lokal församling….För några veckor sedan träffade jag i Orsa, evangelist Owe Lindeskär, tidigare föreståndare i Filadelfiakyrkan, Stockholm. Utan att ha hört om Buck Hudsons tilltal så har Gud lagt på hans hjärta och andra han träffat att 10% av Sveriges befolkning ska komma till Jesus! Idag har Sverige kanske 4500 församlingar. Då räknas även tomma kapell och gles besökta statskyrkor in. I dessa församlingar finns det kanske max. 300.000 registrerade medlemmar och kyrkobesökare, dvs 3% av Sveriges befolkning. Om våra befintliga, 4500 församlingar, har fört oss till ett medlemsantal på 3% av Sveriges befolkning – och ingen av oss anser väl att det är för mycket kyrkor i Sverige idag? En bra och funktionsduglig församling i Sverige är vi vana vid att den ska ha c:a 200 medlemmar. Då behövs det alltså ganska många nya församlingar för att hysa den 10% skörd som Gud har lovat över Sverige. I Sverige skulle 10% av befolkningen motsvara 900.000 människor. För att hysa alla dessa ”nya”, 600.000 själar behövs det alltså matematiskt sett planteras, ytterligare 5000 församlingar i Sverige. Bara för att få plats med dem……det du!
Förbundskyrkan i Usa är en systerkyrka till Svenska missionskyrkan vid namn Evangelical Covenant Churches som uppstod när 1000-tals svenska missionsförbundare utvandrade på slutet av 1800-talet till landet i väst. I utvecklingen har ECC sett ut som svenska Missionsförbundet. Under mitten av 1920-talet hade samfundet som mest församlingar, 600 st. Medan Svenska Missionskyrkan då hade hela 1620 församlingar här i Sverige med sammanlagt 126.000 medlemmar! Sedan började de båda samfunden att sjunka. Förbundskykran i Usa hade 1993 bara 400 församlingar. Då satte sig samfundsledningen ned och bestämde sig utifrån den Helige Andes ledning att nu skulle det planteras nya kyrkor. Man hade provat allt annat utan resultat. 1994 räknade samfundet 401 församlingar. År 2000 räknade man 500 församlingar och idag är man 810 församlingar! På bara 13 år! Plantera eller gå under…

Svenska missionskyrkan i Sverige har nu inlett ett samarbete med Gå ut mission omkring församlingsplantering. Missionskyrkan har idag bara 716 församlingar och nästa år kommer det vara ännu färre. Men man har beslutat sig för att satsa på att plantera nya församlingar. Man har insett att planterar vi inte, så går vi under. Därför så arbetade jag i höstas med att lägga till rätta och förebereda planterandet av en Missionskyrka i en av Linköpings tätorter vid sjön Roxens strand, kallad Ekängen. I Ekängen finns ingen kyrka idag men det är oerhört expanderande område där det byggs för fullt sedan 10 år. Befolkningen består till 70% av barnfamiljer. Det är dock fortfarande en liten ort med bara 1400 invånare, 5 dagis(!) och en mellanstadie skola. Det finns ännu inget centrum eller några affärer. Bara en massa hus, huller och buller om varandra! Guds rike behöver verkligen få ett fäste ute bland alla dessa barnfamiljer! Kom med och hjälp mig! Plantera eller gå under...!