onsdag 30 april 2008

Glöm inte vad Gud gör!

Vad har Gud gjort i ditt liv idag? Säkert massor! Men det är så lätt att glömma vad Gud hela tiden gör i och genom våra liv. I psaltaren 103:2 ser vi hur även kung David kände av detta och ropade ut i desperation: -Lova Herren min själ och glöm inte alla Hans välgärningar!

För någon dag sedan gick jag från mitt kontor i Linköpings missionskyrka rakt ut i folkvimmlet på Drottningatan i stan. Jag passerar människor i snabb takt eftersom jag vill hinna med några saker innan kvällens möte i församlingsplanteringen här. Min blick möter de flesta mötande människornas blickar. När en stor vältränad man passerar mig så kommer den där känslan av att vi känner ju varandra....men vem är det? Var har vi träffats? Jag stannar upp och vänder mig om. Han har också stannat upp och vänt sig om. En så stor kille borde jag komma ihåg men jag känner inte igen hans skäggiga ansikte. Hans blick känner jag igen...det finns något i den som jag sett förut. Hundratals gånger har jag sett in i dessa ögon fyllda med livslust men också oförstående och frågor kring varför just Jesus är min frälsare! Så sker det nåt uppe i nåt dammigt hörne i hjärnans alla vindlingar och jag utropar namnet på min gamle barndomskompis från uppväxttiden i samhället Boxholm!

Vi omfamnar varandra i pur glädje och kärlek! Sen haglar de självklara frågorna till varandra: -Vad gör du här!? Flyttade inte du till Norge? Är du tillsammans med någon? Har du barn? Vad jobbar du med....och där kunde dialogen vara slut med ett: "-Vi måste ses nån gång"! Men istället ser jag lika djupt in i min kompis ögon och säger: -Du det håller fortfarande. Jag tror ännu mer på Jesus idag. Är nu för tiden faktiskt helt fanatisk!

Det gick någon dag och jag tog en dagens rätt i en av Katrineholms nästan fullsatta resturanger. Mitt huvud var fullt av obesvarade frågor gällande organisationen och församlingarna vi planterar. Jag hade just fått en påminnelse från Torp konferensen om att jag behöver skynda mig med att boka plats för vår monter i deras utställningshall. Men det som hindrat mig är min osäkra känsla över om vi verkligen har råd med sådant nu när organisationen har det riktigt kämpigt ekonomiskt sett? Jag tog upp ett papper och började skriva ned olika punkter medan jag åt. En
medelålders man frågar då om han får sitta ned mitt emot mig. -Javisst sa jag glatt och tänkte: -Vilken chans! Han sneglar lite på mitt papper och frågar sedan frimodigt på dalamål: -Nå, får du ihop kören? Jag blev så paff! Till slut bröt jag ut i ett gapskratt och svarade: -Javisst, det är bara tenorena kvar så kör vi! Då ser han stint på mig och säger: -Nej men allvarligt talat, vad håller du på med? Lite trevande och osäkert (då jag inte alls vet hur hans inställning är och inte vill gå in i en låst position) formulerar jag någonting om att jag startar nya kristna kyrkor i Sverige. -Är du pastor frågor han? Sedan följde ett mycket givande samtal där min kristne bror var glad för att Herren lät honom få träffa en pastor och jag fick flersa bekräftelser och råd som jag behövde för min situation! Han avslutade nämligen med att berätta att han under några tillfällen hade fått träffa Gå ut missions evangelister och fått inspiration av det. Sedan frågar han mig: -Känner du till dem?

"Ni skall söka mig och ni skall också finna mig... Jer 29:13"

1 kommentar:

stig sa...

Hej körledaren! Kul att du skrev om våran "träff". Vi presenterade ju inte oss med namn så jag gick in på Gå ut mission, och hittade din blogg.
När jag läser vad du skrev ser jag att du har evangelistiska drag. Och min förståelse för olikheterna i evangelierna klarnar.
Visserligen bor jag i närke men nog talar jag fortfarande dalmål.
Tack för senast det var trevligt.
Mvh Stig